Positiv matchmaking

I Indien finner många hivpositiva giftasystna lyckan, med varandra. Ottar rapport hälsade på en äktenskapsförmedling för positiva som vill bryta tabun och sprida kunskap.

I den blå pärmen presenteras männen med foto och en beskrivning, i den andra är det kvinnorna. Vad de har gemensamt: de är hivpositiva och söker en partner.

Pärmarna ligger framme i ett rum, en mörk smal trappa upp i ett bostadshus. De tillhör organisationen Network in Thane by People Living with HIV & AIDS (NTP+). På väggarna i lokalen sitter lappar med texten ”Tro på dig själv” och ”Tänk positivt”. En mur utanför huset är tapetserad med filmaffischer, färgstarka bilder på kärlek á la Bollywood. Här i den västra delen av den gamla hamnstaden Kalyan, är de romantiska gesterna större än hos grannen – 20 miljonstaden Bombay.

Ashok Dhokle sitter med benen i kors på den flätade plastmattan tillsammans med Tushar Chavan. Rummen med de få möblerna är ett andra hem för hivsmittade som Ashok och Tushar. Med sin erfarenhet hjälper de andra i samma situation att träffa en Jeevan Saathi, en livskamrat.

– Hivpositiva behöver support. De vill inte leva ensamma, säger Tushar Chavan (bilden), som arbetar med rådgivning. Tushar gick själv igenom en depression när han blev diagnosticerad med hiv. Sju månader låg han till sängs och blev även av med jobbet. Han fick tillbaka självkänslan genom nätverket och hjälper nu andra.

– Detta är inte ett kontor, detta är min familj, säger Ashok med mjuk röst. Han är generalsekretare för organisationen.

Han ler lite försiktigt med ögonen, drar handen över håret och säger att även han vill träffa en kvinna och gifta sig.

Populärt med äktenskapsannonsering

Organisationen finns för att hivpositiva ska stödja varandra och se framåt. De hjälper till att arrangera träffar mellan människor och ger råd.

I Indien finns en stark tradition med att annonsera efter en lämplig brud eller brudgum i tidningar, numera även på internet. Organisationen NTP+ och deras äktenskapsförmedling Jeevan Saathi är öppen för alla oavsett kast, kön och religion.

Men så enkelt är det inte.

– De flesta vill träffa någon från samma kast och samhällsgrupp, berättar Ashok. För mig är det inte viktigt, det viktigaste är att hon är förstående.

Det är också outtalat att kvinnor letar efter en lämplig man och vice versa. Homosexualitet är fortfarande tabu i stora delar av Indien.

Bland de knappt hundra hivpositiva som finns inskrivna i de båda pärmarna är det nästan dubbelt så många män som kvinnor. I princip alla kvinnorna är änkor.

–    Det är svårt för dem. Många änkor har barn och det kan en man inte acceptera, berättar Anita Patal som just kommit tillbaka från en rådgivning med läkare. Hon är själv hivsmittad änka sedan en månad tillbaka. Nio år varade äktenskapet.

Genom att vara gift får du en social tillhörighet i Indien. Den bygger på att det inte bara är två personer som gifter sig, utan två familjer som knyts samman.

Målet är att öka livskvalitén och bryta hivstigma

Idag skriver Suresh in sig för att söka en partner. På sättet han välkomnas syns det att han har varit där förut.

– Jag är glad att detta finns för människor som oss, säger han.

Anita svajar karakteristiskt med huvudet och säger att det är för människor som honom, henne och andra i samma situation de finns – för varandra:

– Vi vill alla ha ett lyckligt liv.

Många som kommer dit för rådgivning tror att man inte kan gifta sig när man är hiv-smittad. Att livet tagit slut. NTP+nätverkets mål är att öka livskvalitén för de hiv-positiva och skapa en känsla av tillhörighet. Hivsmittades självkänsla måste byggas upp, upprepar Ashok flera gånger.

– Fler och fler människor är öppna med att de är smittade, då är det lättare att tala om, säger han.

Men när vi vill prata med något av paren som träffats blir det svårare. Man vill inte synas. Det är privat. Att vara med på bild är inte att tänka på. Att gå ut öppet och berätta att man är hiv-positiv är i många sammanhang inget man gärna gör, även om det blivit bättre.

– Det är mer diskriminering på landsbygden än i städerna. Men det har också skett stora förbättringar inom sjukvården. Nu blir man behandlad på statliga sjukhus, men mer sällan hos privata läkare. Hiv-mediciner är gratis sedan 2005, men köerna på de statliga sjukhusen kan vara långa.

Min bror vet, men inte mamma

Ashok har valt att gå ut öppet med att han är hivpositiv och informerar andra om hiv. Så var det inte för sex år sedan. Han berättade för sin bror som då tog avstånd från honom. Brodern hade då många förutfattade meningar om hivsmittade.

– Idag stöttar han mig och har mer kunskap om hiv.

Så sänker Ashok plötsligt rösten. Blir tyst. Sedan berättar han att hans mamma inte känner till att han är hivpositiv sedan sju år tillbaka.

– Varje dag pratar hon om giftermål, om att jag måste gifta mig snarast. Hon kan flytta hem till vår hemby först då säger hon.

Ashok Dhokle (bilden), 33 år, fann sin fru genom äktenskaps- förmedlingen.  – Nu kan mamma äntligen slappna av. Och jag slipper tjatet. Ashok har haft en stark press från sin mamma som han bor tillsammans med. Men hon kommer aldrig, aldrig få veta att han är hiv-positiv säger han. – Hon är gammal och sjuk och jag vill inte göra det värre för henne.

Ashok Dhokle, 33 år, fann sin fru genom äktenskapsförmedlingen.
– Nu kan mamma äntligen slappna av. Och jag slipper tjatet.
Ashok har haft en stark press från sin mamma som han bor tillsammans med. Men hon kommer aldrig, aldrig få veta att han är hiv-positiv säger han.
– Hon är gammal och sjuk och jag vill inte göra det värre för henne.

Ashoks blick klibbar sig fast i plastmattan när han pratar om stressen. Varje dag säger hon: ”Du är ju 33 år gammal och ogift”. Han vill inte berätta för sin mamma hur det ligger till.

– Hon är gammal och sjuk och jag vill inte göra det värre för henne.

Telefonen ringer och Ashok ser upprymd ut. Så berättar han att han faktiskt träffat en trettioårig änka. Men inget är klart än säger han flera gånger. Hon vill gifta sig med honom och de väntar nu på att hennes familj ska godkänna honom. Kanske duger han inte funderar han – han var ju bara en ”kontorspojke” tidigare.

– Det blir ett enkelt borgerligt bröllop i så fall. Jag måste tänka på ekonomin. Kanske kommer vi ha utgifter för mediciner i framtiden.

Han tittar ut genom fönstret och säger att hans dröm är att de kan leva tillsammans, kanske flytta till hans hemby. Bo i storfamilj. Och skaffa ett barn.

– Jag ser bara framåt - inte bakåt.

Några veckor senare pratar jag med Ashok igen. Han pratar snabbt och rösten har en ny klang:

– De har sagt ja! Hennes familj har accepterat mig!

Foto: Christina Sjögren

FAKTA INDIEN OCH HIV

Ungefär 2,5 miljoner människor i Indien har hiv/aids. Detta efter en undersökning 2006 då man halverade den uppskattade siffran på antalet hivsmittade i Indien.

Av 100 hivsmittade är 61 män och 39 kvinnor.

Källor: UNAIDS, WHO och indiska National AIDS Control Organisation (NACO)

LÄSTIPS INDIEN

UNAIDS rapporter om Indien och hiv/aids:

UNGASS Country Progress Report 2008 India
ASIA 2007 AIDS epidemic update  Regional Summary